”När mamma blev sjuk hade vi en trädgård att samlas i, umgås och arbeta med. Tillsammans skapade vi en magisk plats, fylld av blomstrande fägring, färger och liv. Där förvandlades svårmod till glädje, och livets cykler, liksom förgänglighet, blev tydliga. Vi lärde oss att acceptera det oundvikliga: döden. Under de två sista somrarna av mammas liv fick hon njuta av att plocka blommor varje dag, en enkel men betydelsefull glädje.”