Det blev en lyckad vernissage med många besökare. Under vernissagen spelade Harpisten Sanni Korpelainen finska melodier. I mig väckte det starka minnen och satte tonen och stämningen för dagen på ett mycket fint sett. Akustiken bidrog till en sakral stämning, som att kliva in i en heligt rum.

I utställningen finns det så mycket att relatera till. Alla har en mor men våra relationer ser olika ut. Kanske har vi aldrig träffat vår mamma eller kanske hon redan gått bort. Kanske finns hon i livet men ni har ingen konstakt. En obefintlig relation. Relationen finns där ändå på något vis och det är det jag tror väcker känslor hos betraktaren.